| |
Ordet
naprapati kommer av det Tjeckiska "naprapvit" som betyder korrigera och
det grekiska "pathos" som betyder lidande. Det syftar således på att
korrigera orsakerna till lidande.
Naprapatin är närbesläktad med kiropraktiken och utvecklades av Dr Oakley Smith i Chicago, USA, 1907.
Naprapati är ett behandlingsystem som bygger på manuell medicin.
Begreppet "manuell medicin" syftar på att man till stor del förlitar
sig på sina egna händer för att undersöka och behandla störningar i
människans rörelseapparat: skelett, rygg, leder och muskler.
Naprapatin introducerades i Sverige 1970 av Björn J:son Berg och har
sedan dess stadigt utvecklats och även närmats skolmedicinen. Detta har
gjort att dagens naprapater har en mycket bred allmänmedicinsk
kompetens samtidigt som specialiceringen inom naprapatin är tydlig.
Det är viktigt att framhålla att det inte finns något mystiskt eller
hemligt inom naprapatin. Verksamheten baseras på ett humanbiologiskt
och beteendevetenskapligt tänkande och är idag accepterad av samhället,
vilket visas av att legitimation infördes 1994.
En legitimerad naprapat har gått en 4-årig utbildning på
Naprapathögskolan och därutöver praktiserat ett år, bl.a inom offentlig
vård, för att kunna bli legitimerad av Socialstyrelsen. Socialstyrelsen
är tillsynsmyndighet för naprapater. Naprapater lyder precis som alla
andra legitimerade yrkesutövare under Hälso- och sjukvårdens lagar och
förordningar. Det medför naturligtvis en ökad trygghet för patienterna.
Naprapaten har ett självständigt vårdansvar. Det innebär att patienten
både kan gå direkt till naprapat eller bli remitterad från annan
vårdgivare. I båda fallen har naprapaten ansvar för att undersöka och
behandla patienten på korrekt sätt och för att dokumentera sina
åtgärder.
Naprapaten måste därför kunna uppmärksamma sådana fynd hos patienten
som gör att patienten borde undersökas av annan vårdgivare och sådant
som gör att naprapatisk behandling inte bör utföras, eller utföras med
större försiktighet än vanligt.
|
|
